Trovärdighet...

...var ordet som fanns i mitt huvud när jag vaknade imorse. Och jag tänkte på att det är vad svenskarna kräver av sina förtroendevalda.

Och orsaken är självklar, vi lägger inte vårt väl och ve i händerna på vem som helst. Utmaningen inför valrörelsen är naturligtvis att vara trovärdig, att inte lova mer än vad man kan hålla. Ärlighet är viktigare än populism, viktigare än politiska poäng. Retorik är viktig, men kan lätt överskugga ogenomtänkta förslag. Det kan i vissa lägen vara mer trovärdigt att erkänna sin okunskap än att "klara skivan" i debatten. Vi röstar inte på maskiner, utan på personer och partiprogram i ständig utveckling. Och det är bra. Ingen är perfekt, och i kombination med makt är det viktigt att den inte koncentreras i alltför litet antal personer eller idéer. Kristdemokraterna kallar det för "ofullkomlighetstanken". Vi behöver varandra, att påstå något annat är inte trovärdigt.

Återigen bevisas riktigheten i att vara värdeorienterad i politiska beslut, i motsats till systeminriktad. Det är mer riktigt att låta sig styras av principer, än av systemtänkande. Skillnaden är att bejaka enskilda personers och familjers rätt att välja, inte att välja åt dom. Samhället byggs för människorna, inte tvärtom. Det är trovärdighet!