Märkligt det där med synen på demokrati och medbestämmande

Vänsterpartiet i Krokom går i taket vid upprepade tillfällen för att de anser att majoritetens (C,M,Mp,Kd,Fp) förslag inte är grundade i samråd med kommunens innevånare. De anser nästan alltid att våra förslag är dåligt underbyggda eller att vi "kör över folk". Demokratibegreppet används flitigt. Ibland får vi förslag vid sittande bord, och det är oftast information som är ny även för majoriteten. Det är sällan några hårresande ärenden, för det hade verkligen inte varit ok. Men vi har våra gruppmöten så vi kan fritt diskutera igenom vad vi tycker, och vi kan återremittera ärendet om vi tycker att informationen är knapphändig. Ofta beror den sena hanteringen och brådskan på att man för allmänhetens bästa måste få ett beslut till stånd, eftersom det kan vara för långt till nästa möte.
Såna här tillfällen använder vänsterpartiet till att misskreditera majoritetens demokratihantering. Man suckar, och funderar på hur de själva skulle bete sig? Ingenting är ju hemligt och man tar de beslut man tar på mötet. Hantering av ärenden är sällan en lätt sak, och flexibilitet är oftast en absolut nödvändighet.

Min nästa tanke är just det här med demokratin. Vänsterpartiet har reserverat sig mot upphandlingen av äldrevården i en del av kommunen, som tjänar till att ge fler alternativ till personalen som annars är hänvisad till EN arbetsgivare, kommunen. Vi som har styrt kommunen i snart fyra år vet att kommunen inte alltid är den bästa arbetsgivaren. Det finns företagare som kan göra ett bättre jobb. Vi har också lagt ut andra uppgifter för upphandling och sett att det var områden där kommunen faktiskt är bäst. Att lägga ut för upphandling är att pröva vem som kan använda skattebetalarnas pengar bäst med högst kvalitet!
Nästa reservation som vänstern har gjortä r Lagen om valfrihet inom hemtjänsten. De vill inte att den enskilde ska ens få chansen att välja. Den som är nöjd som det är behöver inte välja något annat. Men hur kan man utgå från att alla är nöjda som det är???

Precis som vårdnadsbidraget. Vänstern vägrar låta de som vill få en ynka ersättning för det jobb man gör för sitt eget barn. Det ska inte gå att välja, enligt v. ingen tvingas ju till vårdnadsbidrag, det är ett erbjudande till de som behöver, i rättvisans namn.

Så min slutsats är att vänstern högljudda prat om demokrati är inget annat än dimridåer, för när det väl kommer till kritan så vill de inte att folk ska ha något att säga till om ens när det gäller det mest intima, som vården när man blir gammal, eller vem som ska ha hand om ens barn. Och inte heller den mångfald som skapas när skickliga småföretagare kan utföra offentliga tjänster för offentliga medel.

-Gå inte på det!

Det var en gång i ett land långt borta...

...en man och en kvinna som bestämde sig för att flytta ihop och bilda familj. Solen lyste på deras gemensamma lycka. De gjorde sitt bästa för att klara ut sysslorna på den enkla gården. Det fanns mycket att göra, städa, hålla elden igång, laga stängsel för korna, skörda äpplen, ja alla såna saker som man gör för att kunna leva.
Och så en dag kom det första barnet. En glad flicka, ett litet flickebarn som blev deras stora lycka. Solen fortsatte skina på den lilla familjen. I början var det mest mamman som tog hand om barnet, även om hon tyckte mycket om att skörda äpplen och laga stängsel. Det föll sig ju naturligt eftersom flickan ville amma. Ibland sov flickan så lugnt att mamma kunde sköta trädgården och även gödsla lite runt äppelträden. Men denna första tid var det lugnast för det lilla barnet att få hålla sig hemma i lugn och ro. Pappa kom ofta in för att se om sin familj, och han var den lyckligaste pappan i världen. När amningen blev mer sällsynt tog han alltmer hand om flickan och visade henne runt utanför gärdesgårdarna.
Mamma hade fullt upp ändå, nu väntade de det andra barnet, och sysslorna blev med ens mycket tyngre för henne. Barnen hade kommit tätt och höfterna kändes som om de skulle brista. Så småningom kom deras andra barn, en pojke. Om det tidigare varit mycket att göra så var det nu ingen rast eller ro. Pojken visade sig också ha en jobbig allergi för allt utom amningsmjölk, så amningen drog ut på tiden. Det gav pappan väldigt lite tid med pojken och han fick ta ett större ansvar för gården och även för flickan som följde honom i hasorna.
En dag kom en man med en konstig väska i handen. Han pratade konstigt men lyckades med gester tala om att nu måste mamma ut och jobba. Hon fick inte längre vara hemma. Mamman undrade hur det kunde komma sig, och särskilt hur det skulle gå till eftersom pappa ännu inte lärt sig att amma barnet som var allergisk mot allt annat. Det brydde sig inte mannen om. Han viftade med några papper som han skrev på och talade också om att hans skulle komma tilbaka för att kontrollera att de följde lagen.

Mamman pch pappan förstod inte alls varför de inte fick ha sin lycka, och själva bestämma. Mannen med väskan och alla papper kände ju inte deras barn.
"Vem är så dum att man bestämmer lagar som gör en familj olycklig?" undrade de båda och kramade stilla varandra under den värmande solen.

mamma och fritidspolitiker

Följande lapp hittade jag när j plockade hemma. Det handlar alltså om en mamma som slits mellan att kampanja ihop med alliansen och att vara med sina barn, 13 och 11 år gamla.

"Plan 1: O Och K tar en buss till stan och kommer till parken senast klockan två. Sedan åker vi till motorstadion. Vi tävlar i go-cart med övriga alliansen och äter surströmming.

Plan 2: (om K inte vill följa med) O hör med en kompis som vill tävla för kristdemokraterna och äta surströmming. De tar buss in och kommer till mig i parken senast klockan två.

Plan 3: ...vi skiter i alliansen och jag kommer hem efter kampanj i parken och har med mig mys till kvällen.

kram Mamz"


Behöver jag säga mer? Barnen är dock viktigast. Såna här små lappar påminner om det. Slutet på historien blev att vi helt enkelt sket i alliansen den gången, och var hemma med mys. Alltså plan 3!
Ta hand om de dina!

Fortsatt vårdnadsbidrag i Krokoms kommun!

I Länstidningen den 5/5 skrevs om att ”vårdnadsbidraget inte blev en succé i Krokom”. Orsaken skulle vara att endast 570 000 av de planerade 1000 000 som var avsatt för vårdnadsbidraget(vb) har nyttjats av familjerna i kommunen.

Krokoms kommun införde rätt till vb 1/1 2009. Efter bara några månader kunde man se ungefär på vilken nivå som vb nyttjades och man föreslog i budgetåtstramningarna att dess förväntade åtgång på 600 000 kr skulle utgöra ram. Den prognosen visade sig stämma. Utvärderingen för året kom i februari, så det är en gåta att LT väljer att skriva om det nu. Det kan också nämnas att procentuellt är vb nyttjat väldigt mycket jämfört med många stora kommuner. Om så bara en familj väljer vb så är det en succé för det barnet. Det betyder ju kanske bara att de övriga familjerna är nöjda med kommunens barnomsorg. Möjligheten finns.

Om vi låtsas att samtliga familjer som under 09 nyttjade vb skulle ha använt sig av sin rätt till barnomsorg så hade det kostat kommunen 965 000 kr. Nu vet vi att vissa familjer väljer att ta hand om sina barn själva helt utan rättmätig ersättning. Så om vi istället låtsas att hälften av dessa skulle ha valt komunal barnomsorg så skulle det kostat 584 500, då har man inte räknat med de ev syskon som också ska ha en plats, men som är på hemmaplan mer eller helt. Alltså har det inte skilt särskilt mycket.

Problemet med Sverige är att vi bär på ett systemtänk som är ett arv från många års sossestyre. Man menar på fullt allvar att eftersom inte alla kan nyttja vb så ska ingen ha det. För kristdemokraterna är valfrihet också frihet att inte behöva välja. Men de som väljer att inte välja har ingen rätt att bestämma över dem som vill ha andra alternativ på grund av att deras liv ser annorlunda ut.

Politik handlar även om politikens gränser. Har politiska företrädare rätt att använda pekpinnar för att tala om när vanligt folk väljer ”fel”? Ett sånt Sverige vill inte jag ha.

I mitt Sverige räknas det imateriella högre än det materiella. Tid med barnen är guld. Tid med våra gamla föräldrar och med varandra är vad som skapar en personlighet. Den tiden måste försvaras.

Får jag också tillägga att 85% av Sveriges befolkning vill att vb ska vara kvar och utvecklas. 81 % av Sveriges befolkning vill inte ha kvoterad föräldraförsäkrning (enligt SIFO, april-10). Behöver jag säga mer? Hur ska vänstern kunna ändra på det? Rösta med hjärtat, rösta på det hjärtliga partiet!

Kristdemokraterna, lite mer <3