"Ingen människa är en ö"

John Donne är författaren till citatet. Och visst hade han rätt. Men jag vill också referera till Amos Oz, som vidareutvecklar Donnes tes. Oz menar att motsatsen till en ö är en stor kontinent, men vi är inte det heller. För då försvinner vi det stora kollektivet. Han menar istället att varje människa är en halvö, som till stor del vänder sig mot det stora havet och delvis hänger ihop med fastlandet. Detta fastland består av släkt, vänner, historia och sammanhang som är en viktig del av vår identitet.

"Varje socialt eller politiskt system som förvandlar oss till en darwinistisk ö och den övriga mänskligheten till en fiende eller en rival är ett monster. Men samtidigt är varje socialt eller politiskt system som vill förvandla oss till föga mer än en molekyl av fastlandet också en monstruitet. Halvöns villkor är människans rätta villkor. Det är sådana vi är och det är sådana vi bör förbli. På sätt och vis finns därför i varje hem, i varje familj, i varje mänskligt sammanhang i själva verket ett förhållande mellan ett antal halvöar, och det är säkrast att tänka på det innan vi försöker forma om varandra och vända på varandra och få personen intill att vända sig åt vårt håll, fast hon eller han egentligen behöver vända sig mot havet ett tag." Amos Oz

Tanken är kristdemokratisk. Samma tanke hade Macintyre. Ingen kan begränsa oss till kollektivet, för vi är egna personligheter med unikt värde. Vi är inte heller öar, hopplöst dömda till att hänga fritt som fria individer, med alla dess fördelar, men utan sammanhang. "Freedom's just another word for nothing left to lose". Därför är jag kristdemokrat. För att personalism och frihet först och främst grundar sig på en gemenskap och allas unika värde. "Vi står tillsammans i det här", brukar jag och min lagvigde säga till varandra när saker känns hopplösa. Vi är beroende av ett sammanhang, en mindre grupp som vi tillhör, där vi kan växa som människor. Vare sig det är den familj man växte upp i, den egna familjen, den nära vänkretsen eller någon annan form av mindre sammanhang. Detta axiom är grunden för personalismen, och en av de större beståndsdelarna av kristdemokratisk politik!

Lästips: "Hur man botar en fanatiker" av Amos Oz

Tal på Stortorget Östersund, Manifestation för mångfald och tolerans!

Vi sörjer att Sverige har blivit kallt. Med det menar vi att värmen har försvunnit, för det är vad kyla innebär; Frånvaro av värme. En människa som är kall behöver värme. Man kan stoppa in frusna händer i armhålan på en annan. Det är inte så jätteskönt för den personen att ta hand om en kall kroppsdel, men rackarns effektivt. Man kan stoppa in någons nerkylda fot mot magen innanför tröjan, och det värmer den foten, jag lovar. En varm kropp ger en annan kropp värme.

Vi har en del av Sverige som är kall. Bitande nerkyld. En del av Sverige som anser att din bakgrund ska ha betydelse för var du ska få bo. Om du ska få njuta samma förmåner som andra, eller om du helt enkelt ska kastas ut redan vid gränsen. Den delen av Sverige bryr sig inte om ifall du har sett din familj bli lemlästad. Om du riskerar fängelsestraff för din tro eller kamp för demokrati eller om du blivit våldtagen av soldater i Kongo. Det finns ingen värme över, det finns bara kyla. Trots att vi i vårt land har tillräckligt med ytor att bo på och en ekonomi som slår de allra flesta EU-länder, så väljer man att möta behoven med en iskall blick. Man säger att de som är födda i landet har första tjing till förmånerna. Man kallar det för VÅRA pensionärer, VÅRA barn, VÅR svenska kultur. I motsats till DOM, NI, ERA. Man envisas att prata om VI och DOM….

Under andra världskriget ockuperades Norge och Danmark, och Finland stod i brand. Då kom många barn över till Sverige för ett bättre liv, och många familjer öppnade sina hem för att ta emot dom. Men vi hade det nästan lika eländigt, det vara bara så lyckligt att vi sluppit ockupation. Det använde vi för de finska barnens bästa, för vårt gemensamma bästa. Den generation som minns det här börjar dö bort. Kvar står vi.

Andra världskriget uppstod under finanskris, arbetslöshet och…. Rasbiologi. Denna pseudovetenskap byggde på att det finns olikheter mellan olika grupper, så viktiga att grupperna bör hållas isär. Och det är denna villfarelse som fortfarande lurar folk. För den menar att om man ”blandar” de grupperna, så uppstår problem. Så istället för att lösa problemen så vill man göra dom ännu större genom större segregering. Men hur ska vi kunna lösa problem om vi inte lever tillsammans???

För rasbiologin är skickad till de mörka källararkiven där den hör hemma och vi har tagit klivet in i framtiden och värderar varje människa lika mycket. Den som är trygg i sig själv har inga problem med att möta det annorlunda. Otrygghet leder till misstänksamhet och rädsla för det okända, och gör att det bildas grupper med egenintressen och höga murar. Den som är varm i sinnet måste erbjuda värme. Så de i Sverige som fryser, som blivit nerkylda av sina egna idéer ska möta värme och omsorg.

Så den här manifestationen handlar om kärlek. Vi tar avstånd från segregering. Vi motarbetar politisk polarisering i de har frågorna. Vi står gemensamt, sida vid sida för ett varmare Sverige! Och även när vi måste ta in kalla kroppsdelar i armhålan, så kan vi värma upp dom. Kärleken omfattar den som är i behov av hjälp och den omfattar även de personer som hatar. Storheten ligger inte främst i att knyta näven åt kylan, utan att ha kurage nog att visa kärlek även mot den som hatar och är förvirrad. Genom ideella krafter och politiska beslut ska vi förverkliga det mänskliga Sverige, det mänskliga Jämtland. Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus!

Vi som är varma, är vi här???? Vi som har plats över, finns vi här??? I så fall är det vi som ska ta ansvaret för att göra Sverige till ett varmare, mänskligare land att leva i!! Störst av allt är kärleken!!

Dan före dan

Det som vi har längtat efter, valdagen. Då vi har chansen att rösta för fortsatt alliansstyre i Sverige. Även om vi har ett försprång i opinionsmätningarna, så kan man ju inte ta ut något i förskott. Vi kommer att finnas på torget under valdagen också. Det var en del osäkra väljare där idag, och när vi höll på att stänga stugan så kom först några luf-are (Liberala UngdomsFörbundet) och trängde sig in och ställde till elände ;o) innan ännu några väljare höll oss kvar ett bra tag till. Men det är det ju värt. Vi får väl skaffa större stuga till nästa val.

Argumenten är framförda. Vi har två tydliga alternativ; ett blågrönt jobbalternativ och ett rödgrönt bidragsalternativ. Det har varit en ganska bra valrörelse, tycker jag. Smutsig bitvis, eftersom motsägelser har haglat och jag förstår om väljare känner sig förvirrade. Därför är det bra att det finns verktyg som ex www.jobbskatteavdraget.se. Där kan alla se att detta skatteavdrag inte gynnar höginkomsttagare särskilt mycket, men 1500 kronor/månad (en månadslön extra per år) är en enorm skillnad för låg-och mellaninkomsttagare. Varför är det så svårt att acceptera fakta? Men rödgröna blir inte nöjda förrän skatterna sätter dit de rika hårt och skoningslöst....så att de flyttar sina tillgångar utomlands som det blev med förmögenhetsskatten? Varför inte erkänna att man har en skattepolitik som stinker avundsjuka, och som inte fungerar i verkligheten?

Kakan är inte konstant i storlek, den växer trots finanskris. Och även om klyftorna skulle öka (vilket de har gjort sedan 2002, och vem regerade då?) så minskar fattigdomen hos de som har det allra sämst. Att fler får det bättre betyder inte att andra får det sämre.

Jag tror på social marknadsekonomi, ett blomstrande företagsliv, starkt civilt engagemang och fokus på det gemensamma bästa. Det är Kristdemokraterna!

Rösta nu!

Sociala myndigheter

There´s something fishy in the state of Sweden.

Om sociala myndigheter inte klarar av att hjälpa en ung människa från drogmissbruk, vad fyller de då för funktion? Vad är felet? Lagen eller tjänstemännen? Skriften eller tillämpningen???

Något är grymt fel och jag skriker ut om orättvisan, om smärtan hos föräldrar och vänner varje gång som en ung människa får sätta livet till.

Det borde inte vara så. Det borde vara annorlunda....

Varför en så djurisk reklamkampanj?

Många var de som lyfte på ögonbrynen inför Kristdemokraternas valkampanj om ett mänskligare Sverige. Reklammakarna höjde den till skyarna och började tala om "Kd-buzz". Roligt tyckte vi, men ett val vinns inte på grund av en dokumenterat välklädd partiledare som leker arga leken med en struts.

Syftet med kampanjen är att lyfta fram vad vi alltid har sagt, att vår politik driver frågor om ett mänskligare Sverige, i kontrast till många "djuriska" beteenden som råder lite för mycket. Ta till exempel det här med att sticka huvudet i sanden (vi vet att strutsar inte gör det egentligen, men nu är det djurfabeln vi lyfter fram). Ett samhälle som litar för mycket på våra offentliga tjänster och system tappar bort betydelsen av civilkurage. Vi vill ha ett starkt civilt samhälle där vi kan ägna oss åt våra hjärtefrågor och också ta ansvar för varandra. Därför har vi drivit frågan om avdragsrätt till ideella organisationer, och nu ingår detta i Alliansens valmanifest. Så där ja, det var strutsen. Men buffeln då?

Buffeln representerar den mentalitet som trampar ned den som inte är fullt lika stark. Störst går först? ...nej, det tycker inte vi. Vi vill till exempel att alla ska få tillgång till arbetsmarknaden, därför vill vi att det offentliga anställer 10 000 personer med funktionsnedsättningar.

Men gorillan då? Den som sprang runt Göran Hägglund på Drottninggatan i Stockholm och orsakade förvirring bland vanligt folk. Ja, det är väl just det; Vanligt folk ska slippa gå omkring och vara rädda och förvirrade. Vi vill att tryggheten i skolan ska vara fundamental, nolltolerans mot mobbing. Nu är vi trötta på snacket och vill se en verklig förändring. Mer lärartid för eleverna är vad som gör den verkliga skillnaden för osäkra eller skolledsna elever. Valfrihet för familjer är också viktigt. Barn behöver föräldrar. Och trygga barn blir trygga vuxna. låt famljerna bestämma mer!

Vi har också lyft frågan om sk kamphundar. Är det rimligt att folk ska vara rädda i sin egen trappuppgång, eller i sitt bostadsområde för att vissa enstaka djur har fått fel uppfostran? Nej, det tycker inte vi. Och vi vill se över lagarna för detta, inte för att trakassera goda hundägare, utan för att rensa bort slöddret bland hundägare. Det tror vi, vad tror du?

Och så var det då slutligen hyenan.
Hyenan har ett sätt att roffa åt sig som känns ganska olustigt. Och det hela bygger på en total frånvaro av empati och känsla för de som inte är lika snabba fram till bytet. Djungelns lag. Då är det viktigt att politiken gör det möjligt för dessa "andra" att få tillgång till vår gemensamt byggda välfärd. För dessa är det viktigt med ett mänskligare Sverige. Människan är till sin natur lojal, har förmåga till solidaritet och kan dela med sig av sig själv och sina resurser. Det skiljer oss från djurfablerna. Vi måste bland annat ha en vård som är tillgänglig för alla. Därför har Alliansen med Göran Hägglund i spetsen infört en vårdmiljard som har kortat köerna med nästan 50 %. Socialdemokraterna satsade 45 miljarder för samma syfte, men lyckades inte korta köerna, tvärtom.
Med Alliansen kan vi mer.
Med Kristdemokraterna i Alliansen säkrar vi ett mänskligare Sverige.

Idag på radiodebatten kom frågan om någon av Krokoms politiker hade egen mark som var aktuell i de områden som pekas ut för prövning för vindkraft. En person svarade ja. Sen frågade journalisten om någon fler hade mark i aktuella områden. Inget svar. Ingen annan hade mark i de utpekade områdena. Sedan frågade journalisten:
- Anne Catrine Hedman, Kristdemokraterna, har du mark i de aktuella områdena. Jag svarade naturligtvis nej. För j har ingen mark överhuvudtaget utanför tomtgränsen. Jag väntade mig frågan om någon i min familj har mark i utpekade områden. Då hade jag svarat ja. För min man äger mark där en liten bit ingår i det luddigt formulerade samrådsförslaget. Men frågan kom aldrig och kvar står jag som om jag hade ljugit eller försökt dölja något. Och det gör jag sannerligen inte. Dessutom gällde debatten ett område i Offerdal långt från det andra området som är med i samrådsremissen.

När förslaget till samråd beslutades tidigare i vår anmäldes jäv från en socialdemokratisk ledamot i kommunstyrelsen, som själv var ägare till mark i det utpekade området. Medveten om min "koppling" till ett litet område i kommunen kände jag ändå inte att jäv förelåg för min del eftersom det är min mans enskilda egendom. Vi skulle ju bara lägga ut ett samrådsförslag. Det handlade inte om att ställa sig bakom en etablering. Demokratin ska ha sin gång.

Inför höstens beslut, när samrådet ska sammanställas och avgöras, så ämnar jag anmäla jäv och inte delta i beslutet. Och det är något jag har tänkt en längre tid. Men man anmäler ju inte jäv i en debatt eller i en tidning. Jag vet ju inte ens om området kommer på tal. När jag har handlingarna på bordet så ser jag hur det ser ut och tar ställning då. Det ska också påpekas att min situation i juridisk mening inte betraktas som jäv. Men jag avgör själv om det är det, och jag gör det för att vara på säkra sidan.

Att jag trots detta deltog i förhandlingar, medborgarträffar och informationsmöten är ju helt naturligt. Dessutom hade jag hunnit med en del träffar innan min man anmälde ett område som intressant. I det fall som jag ska ställning till områden, och min mans inte är aktuellt så vill jag ha ordentligt på fötterna för att fatta ett bra beslut om de områden som faktiskt finns i beslutsförslaget. Det är ju självklart. Som riksdagskandidat bör jag vara insatt i frågan då det gäller hela länet.

Det är nog bäst att vara tydlig med det här. Jag har inte sett någon vinning i ärendet, men förstår om andra ser det så.

Nu är det Alliansen som gäller!!!!

Nu ska vi fortsätta att gå framåt. Sossealternativet drar tillbaka Sverige till den situation vi hade 2006 då 140 personer förtidspensionerades varje dag. Då vårdköerna nådde astronomiska nivåer och att driva egen firma var ett helt företag.

Nej, stöd Alliansen den 19 september, och lägg rösten på Kristdemokraterna. Välkommen till ett vinnande lag!
kram

Hur var det egentligen med två bevarade skolor i Alsenbygden?

-Ja, hur blev det? Östersundsposten skriver att skolorna räddades på gårdagens extrainsatta fullmäktige. Men vad hände egentligen?

Det är sant att de flesta eleverna bor i Västbygden. Så kortsiktigt tänkt känns det logiskt att de ska få ha en skola där. Men elevantalet har skiftat i Alsenbygden där skolorna ligger 8 km från varandra .
Som det ser ut nu finns det en överhängande risk att Hovs skola i Alsen får ännu färre elever. Och Hov är den byggnad som lämpar sig bäst för skolverksamhet. För Hov-barnen finns nu möjligheten att flytta till Nälden. Ett par har redan bestämt sig för att gå i Änge. Hur blir det för de elever som trots allt stannar kvar. Och lärarförbunden är överens om att de lärare som ska arbeta i Hov och i Ytterån får helt enkelt en tvångskommendering dit. Ett ensamt arbete. Det går inte att ha två heltidstjänster på plats, utan man turas om. Är det vettigt?

Istället står kommunen med kostnader för byggnader. Just snyggt. Vi är i trängande behov av mer lärartid per elev, mer resurser för läromedel (där lärare sliter sitt hår) och en väl fungerande, sammanhållen elevhälsa. Och då betalar vi 1,5 miljoner till att bevara BYGGNADER.

Jag ruskar förtvivlat på huvudet åt detta beslut som skett helt med populistiska förtecken gentemot en mindre grupp av kommunens invånare. Enda trösten är att (s) och (v) i Krokoms kommun kommer att förlora röster på det. Jag har goda skäl att tro det.

För Kristdemokraterna är innehåll viktigare än yta, skal, byggnader. Vi ska ge den bästa kvaliteten på undervisning, inte flest skolbyggnader. Skolbyggnader förhindrar inte mobbing, men lärarnärvaro kan göra det. Skolbyggnader kan inte ge kunskap, men däremot satsningar på bra läromedel, och en budget som medger det.

Ett mänskligare Sverige! Reklamaffischer!

Det är dags att ta itu med det djuriska Sverige. Det buffliga Sverige där man tror att störst går först, det evinnerliga roffandet där mycket vill ha mer (hyenan). Eller den del av Sverige som tittar bort eller sticker huvet i sanden (strutsen). Gorillan vrålar och skrämmer till flykt eller tystnad. Det är inte det samhälle vi vill ha, så vi tar upp kampen. Mycket är bra, men Sverige kan ändå bättre. Här hittar du affischerna!

Kristdemokraterna har ett 13stegsprogram med 89 direkta vallöften för att få ett mänskligare Sverige. Vi vill se till att offentlig förvaltning ger jobb till 10 000 personer med någon form av funktionsnedsättning. Om ICA kan anställa tusen så borde det offentliga kunna anställa 10 000. Vi vill förändra reglerna för föräldraförsäkringen så att familjerna får mer makt över sin vardag. Vi vill sänka arbetsgivaravgifterna successivt för att göra det enklare att anställa. Och vi vill sänka skatten för pensionärerna i ett fjärde steg! Mer till den som har minst. Vi vill också öka vårt ansvarstagande internationellt. Genom en mer human flyktingpolitik, ett gott mottagande och med ett starkt bistånd. Vi har ambitioner för miljö och företagande. Läs hela valmanifestet här.

Detta skapar ett mänskligare Sverige.

Om framtidens energi

Jag är bara lekman. Får man vara det som politiker? När det gäller framtidens energi så önskar jag verkligen att man visste mer. Idag önskar jag att jag inte bara hade hängt med bättre i naturkunskapen, utan dessutom att jag hade haft minst en akademisk examen inom miljöbiologi. Nu har jag inte det. För politiker ska vara lekmän. Det är ju inte möjligt att fördjupa sig i alla ämnen, för då slutar man på ålderdomshemmet med 22 akademiska examen och inte ett enda vettigt beslut i Kommunfullmäktige eller Riksdagen. Det ska ju inte vara så.

Istället har jag en stor förmån. Jag får sätta mig in i frågor som jag annars kanske aldrig skulle ställts inför. Jag får möta människor som jag annars inte hade mött. Och det gillar jag.

Men tillbaka till framtidens energi. Idag pratar man mest om vindkraft, på grund av en framgångsrik centerpolitik i regeringen där denna fråga är prioriterad. Anledningen är nog att den tekniken finns och de värsta misstagen är gjorda. Framtidens vindel är dels effektivare och dels mer driftssäker än de som sattes upp i USA för 25 år sedan. Man vet också mer om effekterna på miljö, djur-och fågelarter och har ett nätverk av kunskap inför vindkraftsetablering. Med detta raster av förbehåll blir etableringarna svårsålda.
Krokoms kommuns översiktsplan för vindkraft ska beslutas i september. Då säger fullmäktige att allra största delen av kommunen är förbehållet, och vi ser helst inte några vindkraftsparker där. Men en del av ytan är dock vita fläckar. Där menas att kommunen inte har någon åsikt. Vad som sedan kan hända är att vindkraftsbolag i vilket fall kan peka ut ett område som kommunen inte påvisat, och mena att det ska prövas som möjlig etableringsmark. Då följer exakt samma miljöprövning som om området vore av kommunen påvisat. Hur mycket inflytande kommunens ställningstagande har då vet jag faktiskt inte. Veto? Kanske.
Det är här expertisen kommer in på allvar. Miljöprövningen görs av de för uppgiften rustade tjänstemännen, och det är de som sitter inne med den absoluta akademiska kunskapen.

Idag har jag varit uppe på Hällberget i Kaxås. Tack till er som tog med mig dit! Jag ville på plats se hur det förhöll sig med vyer och känslor inför detta. Och mitt intryck så långt är som följer:

-Jag hyser respekt för bybors angelägenhet om en orörd horisont och utsikt över kulturbygder. De som inte har någon ekonomisk vinning på att sätta sig emot, men ändå värnar bygden. Det ska respekteras.
-Jag hyser också respekt för markägares rätt att få inkomster på sin mark. Vilka kostnader som finns på fastigheten behöver de inte redovisa för någon annan. Och jag tror att man sliter hårt för att få ekonomin att gå ihop och behålla gård och mark till efterkommande. Det ska också respekteras.

Nu skulle jag vilja skriva ned en lååång rad frågor om framtidens energi, men jag väljer istället att klargöra den ståndpunkt som jag ändå har.

- Släpp loss skaparkraften i vårt svenska sinne. Nu måste utveckling ske, och det är allvar! Sverige var en gång världsledande på patent, vi känner till dynamiten och blixtlåset och en mängd andra betydelsefulla uppfinningar. Idag ligger vi på total jumboplats. Vad hände? Är det årtionden av socialdemokratiskt förtryck av nyföretagande som har dödat all skaparglädje? Jag är rädd för det. För någon gång måste svenska folket se sambandet mellan företagarförtrycket från de röda och den våta filten över kreativa idéer. Kristdemokraterna vill förenkla regelkrånglet för småföretagen, och inte minst regler gällande anställningar. Gränsen på undantag av LAS-regeln bör vidgas. Det ska vara möjligt att göra avdrag för sparande för att starta företag. Det måste bli enklare.

Lösningarna på framtidens energi kan ligga i skrivbordslådan hos några som ser det som omöjligt att förverkliga sina idéer. Släpp lös dom genom kloka politiska beslut!

Jag säger "lösningarna", för jag tror i vilket fall som helst på att den stora globala frågan har många lokala svar. Sitter du inne med ett av dom?
Som avslutning vill jag återge ett replikskifte berättat av den för kristdemokraterna viktigaste ekonomen, William Röpke: Han vandrade i Schweiz tillsammans med liberalen Ludwig von Mises och tittade ut över de små kolonilotter som bildats under kriget för familjernas egenförsörjning och som blivit kvar.
Mise sa kritiskt:
- "Ett väldigt ineffektivt sätt att producera matvaror."
Varpå Röpke svarade:
-"Det kan stämma, men det är ett väldigt effektivt sätt att producera mänsklig glädje."

Det summerar egentligen Kristdemokraternas syn på småskalighet och social ekonomi. Det finns fler drivkrafter och värden än pengar.

Skolfrågan i Krokom

Det är inte en enkel sak att ansvara för skolverksamhet i en kommun av Krokoms storlek. Invånarantalet är kanske inte så imponerande, men ytan...ytan. Mycket härlig vildmark och på de flesta håll har många barn en lång skolväg. Under våren 09 presenterades en skolutredning i Krokom, där hänsyn till barnkullar, skolväg och fastighetskostnader visade på lite olika vägar till att nyttja pengarna på allra bästa sätt.
När ett val står mellan skolbyggnader och pedagogisk verksamhet är valet enkelt för mig. Så även för hela majoriteten i Krokom (C, M, Mp, Kd, Fp), vi väljer verksamhet. En god pedagogik blir sällan sämre i ett annat hus. Och om man får använda pengarna till två hus istället för fyra, och ändå behålla flertalet av de små skolorna så är det en vinst för barnen. Två av de utpekade skolorna har ett stort upptagningsområde och är därför väldigt viktiga för sina byar då en nedläggning skulle innebära väldigt långa resvägar för barnen. Därför hade vi beslutat lägga ned två skolor som ligger bara några kilometer från nästa byskola. I Alsen-Västbygden kan det vara räddningen för att överhuvudtaget behålla en skola i bygden. Men ett medborgarförslag om att riva upp det tagna beslutet fick till slut medhåll även från enskilda på majoritetssidan och beslutet revs upp. Ett slag mot demokratin, som jag ser det. För hur ska det se ut i fortsättningen? Ska alla obekväma beslut rivas upp av ett medborgarförslag?
I majoritetens budget kämpade vi för att kunna behålla nyckeltalen i skolan, dvs lärartätheten. Vi vill också ha en tydlig ledarstruktur i form av rektorsgrupp och förvaltningsledning. Oppositionen (S och V) la också fram en budget. I den fanns inte en stavelse om några pengar för dessa skolor. Ändå röstade de med medborgarförslaget.

Nu är situationen som följer; Rambudgeten för 2011 är tagen, men inga pengar finns för dessa skolor som nu tvingats kvar. Var ska dessa pengar tas (1,5 mkr)? Måste vi ändå sänka lärartätheten och försämra för en redan pressad lärarkår? Ska vi lägga ned en annan skola? Hur ska man kunna ta ansvar för en kommun om man inte får ta hela ansvaret?

Hur känner sig lärarna på de andra skolorna i kommunen om nu fadäsen i Västbygden och Ytterån drabbar hela kommunen?

Märkligt det där med synen på demokrati och medbestämmande

Vänsterpartiet i Krokom går i taket vid upprepade tillfällen för att de anser att majoritetens (C,M,Mp,Kd,Fp) förslag inte är grundade i samråd med kommunens innevånare. De anser nästan alltid att våra förslag är dåligt underbyggda eller att vi "kör över folk". Demokratibegreppet används flitigt. Ibland får vi förslag vid sittande bord, och det är oftast information som är ny även för majoriteten. Det är sällan några hårresande ärenden, för det hade verkligen inte varit ok. Men vi har våra gruppmöten så vi kan fritt diskutera igenom vad vi tycker, och vi kan återremittera ärendet om vi tycker att informationen är knapphändig. Ofta beror den sena hanteringen och brådskan på att man för allmänhetens bästa måste få ett beslut till stånd, eftersom det kan vara för långt till nästa möte.
Såna här tillfällen använder vänsterpartiet till att misskreditera majoritetens demokratihantering. Man suckar, och funderar på hur de själva skulle bete sig? Ingenting är ju hemligt och man tar de beslut man tar på mötet. Hantering av ärenden är sällan en lätt sak, och flexibilitet är oftast en absolut nödvändighet.

Min nästa tanke är just det här med demokratin. Vänsterpartiet har reserverat sig mot upphandlingen av äldrevården i en del av kommunen, som tjänar till att ge fler alternativ till personalen som annars är hänvisad till EN arbetsgivare, kommunen. Vi som har styrt kommunen i snart fyra år vet att kommunen inte alltid är den bästa arbetsgivaren. Det finns företagare som kan göra ett bättre jobb. Vi har också lagt ut andra uppgifter för upphandling och sett att det var områden där kommunen faktiskt är bäst. Att lägga ut för upphandling är att pröva vem som kan använda skattebetalarnas pengar bäst med högst kvalitet!
Nästa reservation som vänstern har gjortä r Lagen om valfrihet inom hemtjänsten. De vill inte att den enskilde ska ens få chansen att välja. Den som är nöjd som det är behöver inte välja något annat. Men hur kan man utgå från att alla är nöjda som det är???

Precis som vårdnadsbidraget. Vänstern vägrar låta de som vill få en ynka ersättning för det jobb man gör för sitt eget barn. Det ska inte gå att välja, enligt v. ingen tvingas ju till vårdnadsbidrag, det är ett erbjudande till de som behöver, i rättvisans namn.

Så min slutsats är att vänstern högljudda prat om demokrati är inget annat än dimridåer, för när det väl kommer till kritan så vill de inte att folk ska ha något att säga till om ens när det gäller det mest intima, som vården när man blir gammal, eller vem som ska ha hand om ens barn. Och inte heller den mångfald som skapas när skickliga småföretagare kan utföra offentliga tjänster för offentliga medel.

-Gå inte på det!

Det var en gång i ett land långt borta...

...en man och en kvinna som bestämde sig för att flytta ihop och bilda familj. Solen lyste på deras gemensamma lycka. De gjorde sitt bästa för att klara ut sysslorna på den enkla gården. Det fanns mycket att göra, städa, hålla elden igång, laga stängsel för korna, skörda äpplen, ja alla såna saker som man gör för att kunna leva.
Och så en dag kom det första barnet. En glad flicka, ett litet flickebarn som blev deras stora lycka. Solen fortsatte skina på den lilla familjen. I början var det mest mamman som tog hand om barnet, även om hon tyckte mycket om att skörda äpplen och laga stängsel. Det föll sig ju naturligt eftersom flickan ville amma. Ibland sov flickan så lugnt att mamma kunde sköta trädgården och även gödsla lite runt äppelträden. Men denna första tid var det lugnast för det lilla barnet att få hålla sig hemma i lugn och ro. Pappa kom ofta in för att se om sin familj, och han var den lyckligaste pappan i världen. När amningen blev mer sällsynt tog han alltmer hand om flickan och visade henne runt utanför gärdesgårdarna.
Mamma hade fullt upp ändå, nu väntade de det andra barnet, och sysslorna blev med ens mycket tyngre för henne. Barnen hade kommit tätt och höfterna kändes som om de skulle brista. Så småningom kom deras andra barn, en pojke. Om det tidigare varit mycket att göra så var det nu ingen rast eller ro. Pojken visade sig också ha en jobbig allergi för allt utom amningsmjölk, så amningen drog ut på tiden. Det gav pappan väldigt lite tid med pojken och han fick ta ett större ansvar för gården och även för flickan som följde honom i hasorna.
En dag kom en man med en konstig väska i handen. Han pratade konstigt men lyckades med gester tala om att nu måste mamma ut och jobba. Hon fick inte längre vara hemma. Mamman undrade hur det kunde komma sig, och särskilt hur det skulle gå till eftersom pappa ännu inte lärt sig att amma barnet som var allergisk mot allt annat. Det brydde sig inte mannen om. Han viftade med några papper som han skrev på och talade också om att hans skulle komma tilbaka för att kontrollera att de följde lagen.

Mamman pch pappan förstod inte alls varför de inte fick ha sin lycka, och själva bestämma. Mannen med väskan och alla papper kände ju inte deras barn.
"Vem är så dum att man bestämmer lagar som gör en familj olycklig?" undrade de båda och kramade stilla varandra under den värmande solen.

mamma och fritidspolitiker

Följande lapp hittade jag när j plockade hemma. Det handlar alltså om en mamma som slits mellan att kampanja ihop med alliansen och att vara med sina barn, 13 och 11 år gamla.

"Plan 1: O Och K tar en buss till stan och kommer till parken senast klockan två. Sedan åker vi till motorstadion. Vi tävlar i go-cart med övriga alliansen och äter surströmming.

Plan 2: (om K inte vill följa med) O hör med en kompis som vill tävla för kristdemokraterna och äta surströmming. De tar buss in och kommer till mig i parken senast klockan två.

Plan 3: ...vi skiter i alliansen och jag kommer hem efter kampanj i parken och har med mig mys till kvällen.

kram Mamz"


Behöver jag säga mer? Barnen är dock viktigast. Såna här små lappar påminner om det. Slutet på historien blev att vi helt enkelt sket i alliansen den gången, och var hemma med mys. Alltså plan 3!
Ta hand om de dina!

Fortsatt vårdnadsbidrag i Krokoms kommun!

I Länstidningen den 5/5 skrevs om att ”vårdnadsbidraget inte blev en succé i Krokom”. Orsaken skulle vara att endast 570 000 av de planerade 1000 000 som var avsatt för vårdnadsbidraget(vb) har nyttjats av familjerna i kommunen.

Krokoms kommun införde rätt till vb 1/1 2009. Efter bara några månader kunde man se ungefär på vilken nivå som vb nyttjades och man föreslog i budgetåtstramningarna att dess förväntade åtgång på 600 000 kr skulle utgöra ram. Den prognosen visade sig stämma. Utvärderingen för året kom i februari, så det är en gåta att LT väljer att skriva om det nu. Det kan också nämnas att procentuellt är vb nyttjat väldigt mycket jämfört med många stora kommuner. Om så bara en familj väljer vb så är det en succé för det barnet. Det betyder ju kanske bara att de övriga familjerna är nöjda med kommunens barnomsorg. Möjligheten finns.

Om vi låtsas att samtliga familjer som under 09 nyttjade vb skulle ha använt sig av sin rätt till barnomsorg så hade det kostat kommunen 965 000 kr. Nu vet vi att vissa familjer väljer att ta hand om sina barn själva helt utan rättmätig ersättning. Så om vi istället låtsas att hälften av dessa skulle ha valt komunal barnomsorg så skulle det kostat 584 500, då har man inte räknat med de ev syskon som också ska ha en plats, men som är på hemmaplan mer eller helt. Alltså har det inte skilt särskilt mycket.

Problemet med Sverige är att vi bär på ett systemtänk som är ett arv från många års sossestyre. Man menar på fullt allvar att eftersom inte alla kan nyttja vb så ska ingen ha det. För kristdemokraterna är valfrihet också frihet att inte behöva välja. Men de som väljer att inte välja har ingen rätt att bestämma över dem som vill ha andra alternativ på grund av att deras liv ser annorlunda ut.

Politik handlar även om politikens gränser. Har politiska företrädare rätt att använda pekpinnar för att tala om när vanligt folk väljer ”fel”? Ett sånt Sverige vill inte jag ha.

I mitt Sverige räknas det imateriella högre än det materiella. Tid med barnen är guld. Tid med våra gamla föräldrar och med varandra är vad som skapar en personlighet. Den tiden måste försvaras.

Får jag också tillägga att 85% av Sveriges befolkning vill att vb ska vara kvar och utvecklas. 81 % av Sveriges befolkning vill inte ha kvoterad föräldraförsäkrning (enligt SIFO, april-10). Behöver jag säga mer? Hur ska vänstern kunna ändra på det? Rösta med hjärtat, rösta på det hjärtliga partiet!

Kristdemokraterna, lite mer <3

Lite ideologi igen...kan ju inte låta bli.

Sitter hemma efter ett par inspirerande dagar med partikollegor och riksdagskandidater från hela landet. Några nya ansikten och några tidigare bekantskaper. Jag gillar att vara en liten bricka i den stora världsvida kristdemokratiska rörelsen, det som byggde ett fredligt Europa.

Stefan Attefall pratade häromdagen om ideologi och jag funderade på skillnaden mellan konservatism och kristdemokrati. Konservatismen innebär en stark betoning av nationalstaten och representeras idag bara av Sverigedemokraterna, som jag ser det (med vetskap om att konservatism som tendens existerar i några partier). Jag är glad att det var kristdemokrater, och inte konservativa som byggde upp Europa efter kriget.

Kristdemokrati bygger på det gemensamma bästa, internationell solidaritet och broderskap. Utifrån detta skapades Kol-och Stålunionen, som blev EU. Om konservativa hade försökt utifrån sin ideologi hade risk varit att länder inte alls hade kommit överens, och vad hade då hänt med Europa?

Fundera på den!

/anci

Ohly Orerar, Regeringen Regerar

Lars Ohly debatterade på skolforum om friskolorna. Högst generad över att båda hans barn har blivit tvungna att välja friskolor. Så pinsamt så att han skyndade sig att meddela att sonen var myyyycket missnöjd med sin "privata" skola.

Men han säger en sak som är ganska magstarkt om de konfessionella friskolorna (friskolor med någon form av religiös intiktning). Han säger att "barn har rätt att inte bli påverkade av religion".
Han har fel på minst två punkter:

1. Ett barn kan inte undgå påverkan. Den finns runtom hela tiden. Påverkan sker ständigt. Den som är ansvarig för barnen är föräldrarna, och det är också dom som ska ha rätt att vägleda sitt barn på alla möjliga sätt på de sätt som de finner lämpliga. Ohly glömmer gärna bort att det är föräldrar, och inte staten, som är förmyndare. Och jag tror att föräldrar, och inte Lars Ohly, vet vad som är bäst för deras barn. Han säger att skolan inte ska ha rätt att påverka barn med religion. I vilken värld lever han i? Religion, eller tro på något är en mycket viktig beståndsdel i alla samhällen, oavsett kontinent eller tid. De allra flesta människor tror på något mer, även om de inte kan sätta ord eller namn på det. Filosofin som sedan antiken ansetts vara de klokas vetenskap ("vän av klokskap"), hanterar egentligen bara läran om livets mening och varifrån vi kommer. Vet Lars Ohly vad som är vad? Tror han på fullaste allvar att han kan bestämma över människors funderingar kring livets mening. Han kan lika gärna försöka ta ner månen.
   
2. Friskolan behöver inte betyda segregering. Religion gör inte människor lika som bär, det finns alltid åsikter och olikheter att pröva mot varandra. Fallet är faktiskt, som j själv har sett på nära håll, att en friskola sammanför elever från många olika bostadsområden. Detta motverkar segregering, i motsats till vad Ohly säger.

Vadan detta hat mot konfessionella friskolor? Vad gömmer sig i Lars Ohly? Eller förresten, j vill inte veta. Något grymt bittert, får man förmoda.
Ohly får nog antingen stänga in sig eller öppna ögonen. J föreslår det förra, så vi slipper höra mer dumheter från honom.

Funderingar kring en budgetproposition

Idag presenterades regeringens vårproposition. Undertecknad representerade vitsippan i Östersund tillsammans med övriga blommor och bokstäver i Alliansen. Det var första gången för min del. Nu grillas kycklingen i ugnen och j har slutligen lite tid att fixa naglarna och fundera.

Sveriges ekonomi är en av de starkaste i EU. Vi har klarat oss jämförbart bra genom finanskrisen, även om faran inte är över än. Det krävs förslag med god stabilitet och långsiktighet. Därför kan man inte höja skatterna för att klara finanserna framgent. Vi måste hålla oss till arbetslinjen.
Därför satsar regeringens på kommunsektorn, som innebär 17.5 miljarder till kommunerna under 2010. Dessa pengar ska användas till att behålla personal inom offentlig förvaltning. Det är bra. Fem av dessa kommer att permanentas i utökat statsbidrag framöver. Det är också bra. Kommunerna ska klara det här. De positiva resultaten i kommunerna har också varit överraskande många, dels pga ränteläget.
Då är det roligt att vara alliansare. det är mindre roligt att tillhöra oppositionen. Dom fräser som duschade katter. Det går för bra för Sverige. De har byggt sin politik på att skillnaderna ökar mellan hög-ochlåginkomstagare. Sanningen är att Sverige och Danmark har de minsta skillnaderna mellan dessa grupper. Vad gör man då när man är i en röd-grön röra? Jo, fräser argt och spottar elakheter omkring sig.

Och det är inte klokt hur mycket okvädesord som kommer ur dom. De säger att pensionärernas inkomster minskar under alliansregeringens tid vid makten. En sanning med stor modifikation. För 90-talets pensionsreform formades av alliansen + socialdemokraterna tillsammans och har inneburit en bättre utveckling för pensionerna än det tidigare systemet. Så det gjorde vi bra. Men eftersom garantipensionen är kopplad till prisindex, och köpkraften minskar under lågkonjunktur så sjönk även pensionerna. Värst blir det för de med allra lägst pension. Kristdemokraterna har varit en mycket aktiv drivkraft för pensionärernas rätt till ersättning.
Därför satsar regeringen på ett tredje steg i skattesänkning för just denna grupp. Resultatet blir att vissa pensionärer märker ingenting eller mycket lite av krisen, medan de allra fattigaste får mer i plånboken trots krisen. Förslagen bromsar effekten av de knappa finanserna. Mer till dom som har minst. Det är bra. Så skatten sänks, inte tvärtom. Men om man upprepar en lögn tillräckligt ofta så tror folk att det är sanning.

En sak till som jag gillar är satsningen på skolan. Dels genom att ge lärarna en legitimation. Facken jublar! Jag jublar, för det höjer värdet på mitt yrke. Detta kommer att kosta en kvarts miljard/år och innebär också ett mentorsår för nya lärare.

Politiken är en ständig reform, man förnyar, undersöker, förändrar. Och man kan inte lyckas jämt. Men alliansen har lyckats mycket bra med sitt samarbete både på riksplanet och i Krokoms kommun (där även Mp ingår i en majoritet). Det är bra.

Trovärdighet...

...var ordet som fanns i mitt huvud när jag vaknade imorse. Och jag tänkte på att det är vad svenskarna kräver av sina förtroendevalda.

Och orsaken är självklar, vi lägger inte vårt väl och ve i händerna på vem som helst. Utmaningen inför valrörelsen är naturligtvis att vara trovärdig, att inte lova mer än vad man kan hålla. Ärlighet är viktigare än populism, viktigare än politiska poäng. Retorik är viktig, men kan lätt överskugga ogenomtänkta förslag. Det kan i vissa lägen vara mer trovärdigt att erkänna sin okunskap än att "klara skivan" i debatten. Vi röstar inte på maskiner, utan på personer och partiprogram i ständig utveckling. Och det är bra. Ingen är perfekt, och i kombination med makt är det viktigt att den inte koncentreras i alltför litet antal personer eller idéer. Kristdemokraterna kallar det för "ofullkomlighetstanken". Vi behöver varandra, att påstå något annat är inte trovärdigt.

Återigen bevisas riktigheten i att vara värdeorienterad i politiska beslut, i motsats till systeminriktad. Det är mer riktigt att låta sig styras av principer, än av systemtänkande. Skillnaden är att bejaka enskilda personers och familjers rätt att välja, inte att välja åt dom. Samhället byggs för människorna, inte tvärtom. Det är trovärdighet!

Den lilla gemenskapen

Orsaken till att jag inte är så frekvent i min blogg är att jag står mitt i mitt examensarbete i pedagogik och är ytterst angelägen om att bli färdig och godkänd. Ämnet för min uppsats kan ändå nämnas och diskuteras i bloggversion. Jag skriver om grupparbeten i skolan. Vilket för mina tankar till en av kristdemokratins grundbultar: Den lilla gemenskapen. Pedagoger och sociologer är överens om att gruppformer, rätt använda, är en fantastisk resurs för den enskilde personen. I den lilla gemenskapen formas vi som personer med skilda begåvningar. I den lilla gruppen får vi också utvecklas till ansvarstagande individer. Vi lär oss interagera och förstå andra, en ovärderlig kunskap i samhället.

Det är orsaken till att Kristdemokraterna är så angelägna om familjen. Det bygger inte på någon konservativ kärnfamiljstanke bara för sakens skull. Det handlar om att se värdet och betydelsen av familjen som samhällets minsta gemenskap och byggare. En cell som måste leva för att inte hela kroppen ska bli sjuk. Därför vill vi flytta makten från klåfingriga politiker till den enskilde familjen. Där ska besluten tas. Och jag tror att vi bara är i början av vår uppfinningsrikedom när det gäller hur mycket makt som kan förflyttas åt det hållet.

Den lilla gemenskapen är viktig genom hela livet. Vad är det för samhälle som har bestämt att makar ska skiljas åt bara för att den ene blir sämre och behöver mer vård?
- Inte är det ett kristdemokratiskt, så mycket vet jag.
Det leder antingen till att den andre i förhållandet tar ett för stort ansvar och riskerar sin egen hälsa, eller att de måste separera.

Jag kommer aldrig att acceptera att bli skild från min gubbe. Har man varit gift sedan 22 års ålder så ska man få hålla ihop resten av livet.
- Parboendegaranti i alla kommuner! säger jag. Allt annat är överförmynderi och därmed vansinne. Ekonomin måste anpassas till mänskligt liv! Det handlar helt enkelt om prioriteringar. Vi vill prioritera de små gemenskaperna, de dyrbara kontakterna mellan anhöriga och brukare inom äldrevärden likväl som kvantitetstid och kvalitetstid mellan föräldrar och barn. Din rätt till valfrihet är självklar för oss.

Materialismens aber

Vårt ekonomiska välstånd har gett oss så mycket gott. Ren materialism har gett oss bra hus att bo i (i alla fall de flesta av oss), bra sjukvård som ger oss ett långt liv (för det mesta). Vi kan ge våra barn och oss själva vettiga fritidssysselsättningar, och inte minst bra utbildning. Men det finns en baksida.

Själva ordet människovärde röjer en värdering, vilket i sin tur tyder på att vi alltid, medvetet eller omedvetet, gör värderingar av vad vi ser omkring oss och hur vi ser på oss själva. Det materiella har självklart en prislapp. Bilen är värd så och så, huset stiger i värde, eller tappar värde för att de bygger en fet väg bredvid. Hästen får ett högre värde om j tränar den, får den godkänd på bruksprov och kanske placerar sig i tävlingar. Men det är här någonstans som gränsen börjar bli luddig. Hästen är ju en levande varelse, och det är ju människan också. Blir då människan också mer värd om man placerar sig i konkurrensen och tränar högre färdigheter. Jo, faktiskt. Man får ett bättre betalt jobb, man får ett socialt anseende och...den dags som jag säljs så...
-Nej, nu reser man sig mot tanken. Det går inte att sätta prislappar på folk, och ändå är det precis det vi gör vareviga dag. Hur värderar vi sjuka, handikappade, gamla? Är vi trogna våra ideal om att värdet inte sitter i vad vi kan "producera" i form av arbete? Kan du och jag, med handen på hjärtat, säga att vi bemöter alla med samma respekt och att vi värderar varje individ för egenskapen människa, och inte för vilken status personen har i den materiella världen?

Nu när mina föräldrar har passerat 70-strecket brukar jag faktiskt se annorlunda på äldre personer som jag bara ser eller får chans att prata med. När jag tänker på mina egna föräldrar så ser jag inte dom som gamla, eller ens som pensionärer. Jag ser dom som två personer som jobbade hårt för vår försörjning. Mor gjorde det i högklackat på vårdgymnasium och far i ett par rejäla Tretorn hårt arbetande hemma på gården, när han inte jobbade på redovisningskontor förstås (har funderat efteråt på att han faktiskt aldrig var ledig). Det är så jag ser på dom. Och på stan, när jag nu ser äldre personer så tänker jag hellre; Där går en ekonom, där går ett butiksbiträde och där går en metallarbetare, som visserligen har blivit gamla. Men de är förmodligen också någons förälder. Och de är först och främst livsresenärer, precis som jag.
För sanningen är den, att vi sätter prislappar på folk. Ungdom värderas högst. Vilket är märkligt eftersom man rent kunskapsmässigt inte har hunnit etablera sig än. I Asien är det tvärtom. Respekt är något som förtjänas med stigande ålder.

En annan aspekt av vårt materiella synsätt: En gryende familj köper hus. Barnen är små eller på väg och livet leker. När föräldradagar är slut tvingas de nybakade föräldrarna tillbaka till jobbet. Det är ju nödvändigt att tjäna pengar, för det är mycket vanligt att huset kräver en väldig massa underhåll och ombyggnationer. Och man måste ju ha en bra bil. Så finner man sig själv i en karusell av småbarn, renoveringar, jobb och en parrelation som får alldeles för lite tid. Då ställer man sig frågan; -Varför ska huset vara mer tipp topp än min parrelation? Varför tar jag mer tid med att skrapa ihop pengar än att hinna se mina barns dagliga utveckling? Är det för vår skull, eller är det för att vi ska stå oss i konkurrensen av renoverade hus?

Det finns stunder då jag vill sparka ut både Martin Timell och Lulu Carter ur våra liv. De driver på hysterin med sina materiella lösningar. Man skapar miljöer för att sitta, för att umgås, för att laga mat. Men när ska man ha tiden till detta? Jag fick veta att vi lägger ner oerhörda summor på att renovera kök, men har aldrig lagat så lite mat hemma som nu. Logik?
Och vad är värdet av fondtapeter och dyra rottingschäslonger bland gröna bladväxter om gumman har tagit med ungarna och flyttat därifrån?

Uppvärdera! Det är ordet för dagen.

• Uppvärdera människovärdet, bara för att en människa är en människa. Varje person förtjänar ett gott bemötande och ett värdigt liv!
• Uppvärdera tid tillsammans. Hellre sitter jag med gubben på en flagad veranda, än ensam och sniffar nymålade lister. (Passa också på att uppvärdera gamla hus, de håller faktiskt ganska bra)
  
• Uppvärdera tiden med barnen. Dom bryr sig inte om flashiga barnvagnar eller dyra leksaker. Dom skiter i om vi köper en ny bil "för att nu har vi fått barn". Det finns så många bra begagnade bilar. Till och med barnbilstolar finns på andrahandsmarknaden.
  

Problemet är att man får inte säga så här. För då missunnar man ekonomisk stabilitet, man "missunnar folk" materiell standard. Men som det är nu, så missunnar vi varandra ett värde som inte går att sätta prislapp på. Det är väl värt något också?

Politikens uppgift är att sätta människor fria att själva skapa det livet.

Det utsatta människovärdet - vem försvarar det?

-Rösta på Kristdemokraterna? - Nej, jag är ju inte religiös. Ibland får man höra detta, så nu är det dags att ta upp detta missförstånd.
En röst på Kristdemokraterna är inte en trosbekännelse. Det vore orimligt då partiet inte sysslar med religion.
Men alla samhällen har djupa rötter, att mena något annat är bara okunnigt. En av de största influenserna i vårt land är den judisk-kristna traditionen om det okränkbara människovärdet. Till skillnad från vissa politiska ideologier har detta lett till goda resultat.
Principen om människovärdet drev den troende William Wilberforce i kampen mot slavhandeln. Det tog honom 30 år i motvind i Brittiska underhuset innan slavhandeln förbjöds. Han lyckades med politiska metoder, inte religiösa. Men drivkraften kom från kristen tradition, vem kan ifrågasätta det? Efter 2:a världskriget bestämde en grupp att despoternas tid var över. Europa skulle byggas på människovärdesprincipen. Över gränser där handel passerar marscherar inga soldater. Med kristdemokraterna Konrad Adenauer och Robert Schuman i spetsen bildades Kol-och stålunionen. Listan på liknande ideella eller politiska hjältar är lång, tex Martin Luther King och Moder Theresa.
I början av 1900-talet var arbetar- och frikyrkorörelsen starkt sammankopplade i arbetet för lika villkor. Under 50-talets debatt om den enhetliga skolan var frikyrkliga inom liberalismen en stark röst för lika utbildning till alla. Men varken Socialdemokraterna eller Folkpartiet är ”kristna partier”. Så icke heller Kristdemokraterna, namnet till trots. Men drivkraften är densamma, den judisk-kristna etikens betoning på varje människas lika värde. Att företeelser förändras över tid är fullt normalt. Sjukvård och skola drevs från början ideellt genom kyrkan, men är idag allmängods. Trots detta kommer människovärdet ofta i blåsväder i diskussioner om livets början och slut, och vi kan lätt göra grova övertramp. Människovärdet måste ständigt bevakas mot vinstintressen. När andra partier pratar om ett effektivt eller ett jämlikt samhälle arbetar Kristdemokraterna för ett Människovärdigt samhälle. Den enda "trosbekännelse" som krävs är tron på människovärdet. Se till att människovärdet vinner i valet 2010!
Anne Catrine Hedman (kd), Nälden