I Länstidningen den 5/5 skrevs om att ”vårdnadsbidraget inte blev en succé i Krokom”. Orsaken skulle vara att endast 570 000 av de planerade 1000 000 som var avsatt för vårdnadsbidraget(vb) har nyttjats av familjerna i kommunen.
Krokoms kommun införde rätt till vb 1/1 2009. Efter bara några månader kunde man se ungefär på vilken nivå som vb nyttjades och man föreslog i budgetåtstramningarna att dess förväntade åtgång på 600 000 kr skulle utgöra ram. Den prognosen visade sig stämma. Utvärderingen för året kom i februari, så det är en gåta att LT väljer att skriva om det nu. Det kan också nämnas att procentuellt är vb nyttjat väldigt mycket jämfört med många stora kommuner. Om så bara en familj väljer vb så är det en succé för det barnet. Det betyder ju kanske bara att de övriga familjerna är nöjda med kommunens barnomsorg. Möjligheten finns.
Om vi låtsas att samtliga familjer som under 09 nyttjade vb skulle ha använt sig av sin rätt till barnomsorg så hade det kostat kommunen 965 000 kr. Nu vet vi att vissa familjer väljer att ta hand om sina barn själva helt utan rättmätig ersättning. Så om vi istället låtsas att hälften av dessa skulle ha valt komunal barnomsorg så skulle det kostat 584 500, då har man inte räknat med de ev syskon som också ska ha en plats, men som är på hemmaplan mer eller helt. Alltså har det inte skilt särskilt mycket.
Problemet med Sverige är att vi bär på ett systemtänk som är ett arv från många års sossestyre. Man menar på fullt allvar att eftersom inte alla kan nyttja vb så ska ingen ha det. För kristdemokraterna är valfrihet också frihet att inte behöva välja. Men de som väljer att inte välja har ingen rätt att bestämma över dem som vill ha andra alternativ på grund av att deras liv ser annorlunda ut.
Politik handlar även om politikens gränser. Har politiska företrädare rätt att använda pekpinnar för att tala om när vanligt folk väljer ”fel”? Ett sånt Sverige vill inte jag ha.
I mitt Sverige räknas det imateriella högre än det materiella. Tid med barnen är guld. Tid med våra gamla föräldrar och med varandra är vad som skapar en personlighet. Den tiden måste försvaras.
Får jag också tillägga att 85% av Sveriges befolkning vill att vb ska vara kvar och utvecklas. 81 % av Sveriges befolkning vill inte ha kvoterad föräldraförsäkrning (enligt SIFO, april-10). Behöver jag säga mer? Hur ska vänstern kunna ändra på det? Rösta med hjärtat, rösta på det hjärtliga partiet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar