Hur var det egentligen med två bevarade skolor i Alsenbygden?

-Ja, hur blev det? Östersundsposten skriver att skolorna räddades på gårdagens extrainsatta fullmäktige. Men vad hände egentligen?

Det är sant att de flesta eleverna bor i Västbygden. Så kortsiktigt tänkt känns det logiskt att de ska få ha en skola där. Men elevantalet har skiftat i Alsenbygden där skolorna ligger 8 km från varandra .
Som det ser ut nu finns det en överhängande risk att Hovs skola i Alsen får ännu färre elever. Och Hov är den byggnad som lämpar sig bäst för skolverksamhet. För Hov-barnen finns nu möjligheten att flytta till Nälden. Ett par har redan bestämt sig för att gå i Änge. Hur blir det för de elever som trots allt stannar kvar. Och lärarförbunden är överens om att de lärare som ska arbeta i Hov och i Ytterån får helt enkelt en tvångskommendering dit. Ett ensamt arbete. Det går inte att ha två heltidstjänster på plats, utan man turas om. Är det vettigt?

Istället står kommunen med kostnader för byggnader. Just snyggt. Vi är i trängande behov av mer lärartid per elev, mer resurser för läromedel (där lärare sliter sitt hår) och en väl fungerande, sammanhållen elevhälsa. Och då betalar vi 1,5 miljoner till att bevara BYGGNADER.

Jag ruskar förtvivlat på huvudet åt detta beslut som skett helt med populistiska förtecken gentemot en mindre grupp av kommunens invånare. Enda trösten är att (s) och (v) i Krokoms kommun kommer att förlora röster på det. Jag har goda skäl att tro det.

För Kristdemokraterna är innehåll viktigare än yta, skal, byggnader. Vi ska ge den bästa kvaliteten på undervisning, inte flest skolbyggnader. Skolbyggnader förhindrar inte mobbing, men lärarnärvaro kan göra det. Skolbyggnader kan inte ge kunskap, men däremot satsningar på bra läromedel, och en budget som medger det.