"Ingen människa är en ö"

John Donne är författaren till citatet. Och visst hade han rätt. Men jag vill också referera till Amos Oz, som vidareutvecklar Donnes tes. Oz menar att motsatsen till en ö är en stor kontinent, men vi är inte det heller. För då försvinner vi det stora kollektivet. Han menar istället att varje människa är en halvö, som till stor del vänder sig mot det stora havet och delvis hänger ihop med fastlandet. Detta fastland består av släkt, vänner, historia och sammanhang som är en viktig del av vår identitet.

"Varje socialt eller politiskt system som förvandlar oss till en darwinistisk ö och den övriga mänskligheten till en fiende eller en rival är ett monster. Men samtidigt är varje socialt eller politiskt system som vill förvandla oss till föga mer än en molekyl av fastlandet också en monstruitet. Halvöns villkor är människans rätta villkor. Det är sådana vi är och det är sådana vi bör förbli. På sätt och vis finns därför i varje hem, i varje familj, i varje mänskligt sammanhang i själva verket ett förhållande mellan ett antal halvöar, och det är säkrast att tänka på det innan vi försöker forma om varandra och vända på varandra och få personen intill att vända sig åt vårt håll, fast hon eller han egentligen behöver vända sig mot havet ett tag." Amos Oz

Tanken är kristdemokratisk. Samma tanke hade Macintyre. Ingen kan begränsa oss till kollektivet, för vi är egna personligheter med unikt värde. Vi är inte heller öar, hopplöst dömda till att hänga fritt som fria individer, med alla dess fördelar, men utan sammanhang. "Freedom's just another word for nothing left to lose". Därför är jag kristdemokrat. För att personalism och frihet först och främst grundar sig på en gemenskap och allas unika värde. "Vi står tillsammans i det här", brukar jag och min lagvigde säga till varandra när saker känns hopplösa. Vi är beroende av ett sammanhang, en mindre grupp som vi tillhör, där vi kan växa som människor. Vare sig det är den familj man växte upp i, den egna familjen, den nära vänkretsen eller någon annan form av mindre sammanhang. Detta axiom är grunden för personalismen, och en av de större beståndsdelarna av kristdemokratisk politik!

Lästips: "Hur man botar en fanatiker" av Amos Oz