Provokation som religion

Jag blir illa berörd av Lars Wijks provokationer.

Vad är det i demokratins väsen som ger Wijks rätt att trampa och smutsa ner det som så många anser heligt? Hur lågt får man sjunka i demokratins namn? Innefattar inte demokrati och mänskliga värden också respekt för andra människors rätt att tro?
I Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheternas tredje kapitel och artikel 22 står det att: "Unionen ska respektera kulturell, religiös och språklig mångfald". I åsiktsfrihetens namn har man också rätt att säga och tycka vad man vill. Och vad det gäller Islam får man naturligtvis tycka vad man vill och diskutera ur olika vinklar, precis som med vilket livsåskådning som helst. Åsiktsfriheten måste värnas.

Vad jag menar är; Bör inte en person som vuxit upp i ett demokratiskt samhälle också respektera att andra anser saker som heliga? Även om han själv inte ser det heliga i det? Om han vill diskutera Islam, varför gör han inte det? Varför envisas han med att avbilda Muhammed i, enligt muslimerna själva, "smutsiga situationer"?? Det finns ingen finess, ingen människovänlighet i ett sånt agerande! Han resonerar inte om Islam som världreligion eller hot, han bestämmer sig för att smutsa ner.

Ska jag göra vad jag vill bara för att jag KAN? Är det inte större att låta bli TROTS att jag kan?

I en andefattig värld finns det de som tror att de kan göra vad som helst mot de som anser att det finns högre värden än de materiella. I brist på egna andliga insikter gör man vad man kan för att provocera. Det är större att låta bli.

Men även om jag inte gillar karikatyrerna på Muhammed så diskuterar jag gärna huruvida Islam är en våldsam religion i händerna på sina efterföljare. Det är en annan diskussion.